Jag vet inte hur många som läser min blogg av mina närmsta, men jag vill bara att ni vet inte hur tacksam jag är för att jag har er. Det är inte ofta man får något sådant sagt. Det är nu när jag är som gladast som jag känner mig så tacksam, för alla får inte det stödet som alla egentligen borde få. Jag vet inte... Det var inte helt lätt att flytta från Stockholm, som var mitt hem, då. Min huvudstad. Men på något vis tycker jag ändå nu efter när jag återblickar att det har gått helt okej. Jag har er där uppe, jag glömmer er aldrig. Ni kommer kommer alltid finnas här hos mig. Och det är klart attt jag saknar de gamla dagarna, ofta. Jag försöker hälsa på er så ofta jag kan, jag försöker...
Ni betyder!